it's kind of how i feel. Vad jag än gör, hur lite eller hur mycket jag bryr mig. Om jag finns till eller inte.
Ska de alltid vara så?
Kommer jag att kunna hålla den känslan i mitt bröst ?
varför känner jag mig så ensam. Så fruktansvärt ensam.
Som om ingen förstår eller lyssnar.
Jag kanske har gjort det största misstaget i mitt liv ? Men hur vet jag att det är fel? och vad fan är rätt?
hjälp mig .
TTYS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar