left outside !

it's kind of how i feel. Vad jag än gör, hur lite eller hur mycket jag bryr mig. Om jag finns till eller inte.

Ska de alltid vara så?

Kommer jag att kunna hålla den känslan i mitt bröst ?

varför känner jag mig så ensam. Så fruktansvärt ensam.
Som om ingen förstår eller lyssnar.

Jag kanske har gjort det största misstaget i mitt liv ? Men hur vet jag att det är fel? och vad fan är rätt?

hjälp mig .

TTYS